Tyst i klassen!

Det var färre deltagare än vanligt, när vi hade vår studiecirkel "Knätte 1900-1950" med tema skolkort. Kanske berodde det på att man var orolig att man inte skulle kunna bidraga med något, eller kanske berodde det på något annat att man inte kunde komma. Sjutton härliga personer medverkade i alla fall, och det blev en intensiv, produktiv och mycket trevlig kväll, när vi samlades i bygdegården för att identifiera barnen på skolkorten från förr.

För nästan exakt ett år sedan hade vi skolan som tema i studiecirkeln. Skolan i Knätte var verksam fram till juni 1959, då den lades ned på grund av minskande antal barn. Hembygdsföreningen har tidigare fått tillgång till, och skannat in ett fyrtiotal skolfoton, från så tidigt som 1897 fram till 1959, och vid studiecirkeln om skolan visades några av dessa foton, varvid behovet av identifiering av barnen och dokumentation av deras namn belystes. Därför anordnades nu ännu en cirkelkväll med skolan som tema och inför den hade vi numrerat varje barn på dessa fyrtio fotografier.

Borden i bygdegården var prydligt arrangerade som i en skolsal, och på vita duken visades en powerpoint med skolfoton arrangerade i omvänd kronologisk ordning. De senaste först, och de äldsta bakåt i tiden. Listor med siffror och namn fylldes snabbt. Knättebor besitter en fantastisk förmåga att minnas sina nära och kära, grannar och vänner genom tiderna. Det var först när dateringen började närma sig skiftet mellan 1800- och 1900-tal som namnen på listorna, av förklarliga skäl, blev allt färre.

När det fanns fler barn med samma tilltalsnamn i en klass, så fick en av dem helt sonika ett nytt tilltalsnamn, och även dessa mindes och antecknades inom parentes. Samma märkliga namnändring gjordes ju även inom det militära förr, men då mer permanent, då soldater med namn som Johansson och Svensson kunde få sig ett annat efternamn utifrån deras egenskaper. Rask, Bard och Stark. När det gällde skolbarn var det dock vanliga namn som exempelvis "Solveig" som det ändrades till, vilket ändå tydde på en viss omtanke. Allt annat hade ju varit fruktansvärt!

Stundtals var ivern hög och flitens lampa starkt lysande så till den milda grad att bygdegården fylldes av ett enda sorl.
   - Tyst i klassen! Det var skämtsam menat, men disciplinen var viktig under kvällen för att rätt barn skulle få rätt namn, åtminstone nu, 2018.

Efter en och en halv timme hade ungefär halva materialet gåtts igenom, från 1948 och bakåt, och det blev dags för kaffe innan kvällen blev allt för sen. Ytterligare någon bild gicks igenom, men till slut satt alla vid kaffebordet och mumsade på mackor med korv och ost, och en härligt saftig sockerkaka, skuren i stora bitar, som ordföranden Göran bakat själv.
   - Men det är min frus recept, förtydligade han.
(Med tiden kommer vi att publicera recepten på våra bakverk här på bloggen också. Knätte kan det där med fika!)

Det kommer att bli ännu en sådan här kväll inom kort, då vi går igenom resten av materialet. Då blir det nyare bilder, från 1950 och fram till 1958. Datum har vi inte bestämt än, men det kommer att annonseras. Förhoppningsvis känner fler att de kan vara med vid det tillfället. De flesta som var med den här gången sa att de vill komma nästa gång också. Det är mysigt att titta på de där gamla korten, dels för att se de man känner idag, hur de såg ut när man var barn, dels för att se hur omvärldens trender påverkat människorna på landsbygden, och dels för att höra och ta del av de skolminnen som kommer upp. Lokalhistoria, dåtida och nutida, är viktig att värna om, för den faller så lätt bort med tanken att "alla vet ju redan", men alla vet inte för alltid. Det visade sig om inte annat ikväll, med korten från 1920 och bakåt.

Stort tack till alla som kom!